Genom stan en sista gång
 

Innan jag dör vill jag strosa genom stan en sista gång

det ska vara min sista blygsamma önskan

Jag vill gå på mina fötter genom min stad

genom Köpenhamn

som jag gjort så många gånger förr

och jag vill veta att det är sista gången

och jag kommer att välja min väg med omsorg


och jag ska gå ner mot Istedgade eller Vesterbrogade

och gå nerför alla de små sollösa sidogatorna med sina nedlagda butiker

och jag ska se på alla antikutställningarna av gulnade gardiner och flottiga gasappater

och jag ska känna lukten i näsan av kål och frikadeller och potatis i varenda trappuppgång


och jag ska rota i boklådorna och inte köpa nånting

inte för att det är sista gången

utan för att jag aldrig rotar i boklådorna för att köpa något

bara för att rota i dom och tänka på hur kort och märkligt livet är


Och jag vill se barnen leka i de små fyrkantiga stenlagda vindpinade bakgårdarna

och jag vill höra dom ropa till och efter varandra

och jag vill se mödrarna luta sig ut från köksfönstren med sina svällande barmar

och ropa in dem när maten är klar


och ut från fönstren kommer det att hänga tvättlinor med familjens underkläder

som vajar i vinden


och jag vill gå genom Vesterbros diktarkvarter när det skymmer

jag vill promenera längs med Saxogade Oehlenschlägergade Kingosgade

och jag vill gå in på ett av värdshusen

kanske Cafe Guldregn

och avnjuta en bitter dram och inget annat

och så ut och vidare


Jag vill slita mina sulor blanka denna sista promenad genom Köpenhamn

jag vill säga adjö till min stad

jag vill se alla Vesterbros arbetare komma hem i sina overaller

märkta av dagens slit och svett

med en grön Cecil i munnen och en ihopvikt Extrabladet i bakfickan


.. och jag vill gå vidare från Vesterbro

jag vill gå in över Hovedbanegården

jag vill passera den i grått ljus och den kommer att vara lätt beslöjad

och den kommer som alltid att likna en gammal film, randig av tårar

och den kommer att skära i hjärtat som den alltid gör


de sedvandliga alkisarna kommer att sitta där och vänta på ingenting

och de unga tågluffarna kommer att stå där med sina ryggsäckar och mjölkpaket

Upptagna och skingrade människor väntar på sina anslutningar

Familjer kommer med sina väskor och barnvagnar för att hälsa på familjen på landet över helgen


och jag kommer att ställa mig i ett hörn och bli överväldigad

och inte kunna gripa in, och heller inte ha lust att göra det

bara bli överväldigad av allt detta liv, allt myller

fuktig i ögonen utan nån särskild anledning

och mycket fjärran


och när jag återfått fattningen skakar jag på axlarna

skakar Hovedbanegården av mig som en hund skakar sin våta päls

eller som när man kommer ut från bion från en film

Jag kommer att tända en cigarett och gå vidare neråt Vesterbrogade till Rådhusplatsen

där alla flaxar runt mellan bussar och biografer

och ännu än gång ställer jag mig stilla

mot en skyltstolpe

och stå och kyssa alla i mitt stilla sinne

då jag inte kan göra det i verkligheten

och jag kommer att veta att här någonstan på dessa gatustenar ligger hela mitt liv och mina drömmar

precis som så många andras liv och drömmar


och imorgon kommer gatusoparna och tar bort allt

packar ihop det och det brinner och ruttnar

som ditt cigarettpaket, och även du

och jag kommer att veta det ganska klart och utan någon sorg

som neonljusen tänds över Rådhuspladsen

och scrolltexten telegraferar sina nyheter


allting är så flyktigt och förbigående

som ens sista promenad genom stan


och jag kommer att gå nedåt Strøget som en skugga

och hela vägen ner kommer jag att vara ledsagad av mina vänner

och alla jag har älskat

och de kommer alla att vara vålnader

och ingen annan än jag kommer att se dem, men de är där

och vi tar avsked med allt och varandra

och vi är inte sentimentala

men luften är fylld av något ingen vet vad det heter eller är

och vi går där i tyst samtal

och när vi når Nytorv är de försvunna igen

alla skuggorna är smälta

och själv fade'ar jag bort lite längre bort

min sista promenad genom stan är över

och gatan har en enkel skugga mindre